Jag minns att som barn måste jag gå ner i källaren eller ut i naturen för att komma bort från allt skrän och alla överröstande ljud för att kunna höra den inre tonen, den där musiken uppstår, den där orden blir till mening, den där fantasin gav ljuvliga spår till skapande, förståelse och inlevelse.
Eftersom jag hade svårt för en personlig Gud så uppfann jag tron på Alltet. Det som alltid fanns och alltid hade funnits, föränderligt och skapande, en slags magi som fanns i varje liv, i varje vindpust, i varje tanke och varje känsla. Livet som sådant och något annat, något som inte gick att ta på men som barnets sinne med en slags tillförlitlighet visste fanns som en förnimbar vibrerande ton. Ibland kunde det bryta igenom larmet och erbjuda sitt väsen.
Denna magi kunde inspirera till att måla, till att göra musik, till att finna den poetiska samklangen.
Pappa gjorde allt för att stänga ute lyssnandet. Han kunde samtidigt ha radio, skivspelare och TV på högsta volym. Som om han ville fly från sin inre röst, eller fly från den nära omvärlden.
Jag förstod det som att han inte orkade lyssna på mamma eller på oss barn. Han omgav sig alltid med denna kakafoni.
Det kunde ibland vara olika musik från olika källor, då fanns det liksom ingen chans för hjärnan att konsumera utan alla ljud dränktes bara i ett skränande oväsen.
Därför valde jag tidigt solitärens liv. Ensam i naturen kunde jag njuta av all den musik som skapades där och i källaren kunde jag njuta av tystnaden och de egna tankarna och den fantasi som bringade fram berättelser som av sin alldeles egen kraft. Redan där upptäckte jag för första gången det som jag senare förstod var transens magi, eller drömmens. Något gav mig musiken och jag gjorde allt för att återskapa den som den framstod för mitt inre. Jag blev aldrig så tekniskt skicklig att jag nådde ända fram med mitt eget musicerande.
Ibland hade jag turen att få jobba med dem som var riktiga musiker och som kunde presentera mina kompositioner professionellt. Bland dem som hjälpt mig på avgörande sätt är Torbjörn Eklund (Resa i Tiden), Mikael Lindfors (CD-skiva Ohma och musikal Den Fagre), Johanna Grüssner och Kaj Sundblom (Den Fagre), Catharina Jilert och Mikael Lindfors (Bella & Rea).
Några av dessa kompositioner här:
Jag hör dig (Den Fagre) sång: Viktoria Krantz och Peter Malmrup
Jag vill vara (Bella & Real) sång: Catharina Jilert
Innan dess då jag ännu jobbade som lärare fann jag stor inspiration i samarbetet med skolans musiklärare Peter Larsson. Vi hade nog kunnat göra mer, visor och sånger men Peter försvann till Värmland.
Ändå Stort Tack för alla de stunder vi skapade musik tillsammans.
Börje Peratt
Börje Peratt – LinkedIn
Börje Peratt – SFI Filmdatabas
Börje Peratt – IMDb
Börje Peratt – Mediedatabas
Börje Peratt - Text och musik 